<
A
A
Drakens nödlandning

Ville lekte på gården. Mamma skulle gå ut och handla, och hon sade till pojken att han ska stanna i sandlådan. Ville höll just på att lägga sista handen vid ett fint sandslott med små stenar när han hörde ett sus och flaxande ovanför honom. Pojken tittade upp och såg en mindre drake falla från himmel. Den var liten i storlek, ungefär lika stor som en större hund. Draken dunsade ner mitt i sandslottet och förstörde den helt. En liten stund stirrade Ville och draken förvånade på varandra. ”Vem är du?”, frågade Ville till sist när han inte kunde komma på något annat att säga. ”Jag är Mineomus Bartolea Walidadus”, presenterade draken sig, ”Du kan kalla mig Mini liksom alla andra gör.” Ville tittade på den lilla draken som satt på huk i sandlådan. ”Du förstörde mitt sandslott”, sade pojken allvarligt. Det var inte innan då draken märkte var den satt. Den tittade skamsen på sandslottets kvarlevor under sina fötter. ”Förlåt. Jag kan inte riktigt hålla mig i luften”, sa den. ”Varför det”, frågade Ville. Då visade draken sin vänstra vinge. Den hade ett hål i mitten, som om en blyertspenna hade stuckits genom den. ”Det är ett medfött fel” sade draken Mini sorgligt. ”Det har plågat mig hela mitt liv. Vinden blåser genom vingen och därför kan jag inte flyga lika snabbt och högt som andra drakar. Och då faller jag jämt från himmel.”
”Kunde man inte lappa den”, frågade Ville. ”Hur”, fråga Mini hopplöst. ”Vad kunde man lappa en drakes vinge med?” Ville sträckte ut sin hand och strök vingens yta. Den kändes som en gummistövel. Gummi. Cykeldäck. Pappa lappade cykeldäck. ”Vänta här!”, ropade Ville och sprang till huset. Där rotade han i skåpet i tamburen. Inte här. Inte här. Nu hittade jag det! Ville sprang tillbaka ut med ett reparationspaket för cykeldäck i handen. ”Vi ska försöka lappa vingen med det här”, sade pojken ivrigt. ”Vad är det”, frågade draken undrande. ”Det är avsett för reparering av hål. Drakarnas vingar nämns dock inte i bruksanvisningen men det kunde fungera”, förklarade Ville ivrigt. Draken betraktade det lilla paketet misstänksamt men sträckte ändå sin vinge. Ville tog en ovalformad lapp ur paketet och passade den ovanpå hålet i vingen. Lappen passade perfekt! Pojken öppnade limstiften som var med i paketet och smetade först lim på lappen av gummi och sedan runt hålet i drakens vinge. Sedan ställde han lappen ovanpå hålet och tryckte på det en liten stund. ”Nu ska vi låta den torka ett par minuter”, sade Ville och satte resten av reparationstillbehör tillbaka i paketet. Draken granskade förvånad i lappen. ”Tror du att det faktiskt ska fungera”, frågade den. ”Det ser vi snart”, svarade Ville, ”Jag tror att limmet har torkat. Nu kunde du testa den.” Den lilla draken bredde sina vingar och hoppade i luften. Vad högt den flög! Vad snabbt den flög! Till Villes glädje gjorde Mini snabba störtdykningar och loopingar. Vingen var perfekt. Draken landade tillbaka i sandlådan och sade: ”Tack! Det här är toppen! Nu kan jag flyga ordentligt för första gången i mitt liv och inte falla hela tiden!” ”Ingen orsak”, sade Ville och viftade med handen när draken flög i väg. Det var just då när mamma kom hem. ”Mamma! Mamma! Du kommer inte att tro vad som har hänt”, ropade Ville och sprang mot mamma för att förklara att det föll en drake från himmel i sandlådan.

Kirjoittanut Päivi Honkakoski


Kysymyksiä


Tehtävä