<
A
A
Lilla Millas boll

Det var en solig sommardag. Milla lekte i parken. Hon hade fått en ny boll i födelsedagspresent i går. Bollen var härlig! Den var lila och rosa, och den hade små silverprickar som glittrade i solen. Milla rullade bollen på gräsmattan och beundrade glittret. ”Nu ska jag sparka dig hårt”, sade Milla åt bollen och sparkade den så hårt hon kunde. Bollen flög – men i helt fel riktning. Det prasslade i busken och bollen hade försvunnit. Milla sprang till busken och försökte kika och se var bollen hade hamnat i. ”Ser du min boll?” frågade Milla grannen Pekka som höll på och klättra upp i ett stort träd bredvid buskarna. ”Jo! Där ligger den!” Pekka spanade efter bollen och pekade på en buske. Milla kröp in i busken. Där låg bollen! Men busken var så tät att Milla inte kunde nå den. Flickan backade ut ur busken och letade efter en lång käpp. Med käppen i handen kröp hon igen in i den täta busken och stötte bollen med käppen. Bollen rörde sig inte. Milla stötte hårdare och då rullade bollen till andra sidan busken. Flickan backade ut ur busken och sprang glatt dit. Men oj då! Bollen syntes inte! Vart hade den tagit vägen? Milla tittade förvirrad runt och märkte sedan något lila och silver glittra i gräset.
Bollen höll på och rullade ner för backen. ”Vänta på mig Bollen!” ropade Milla och sprang skrattande efter den. Bollen rullade och rullade och rullade och stannade sedan i mitten av vägen. ”Dum boll! Du får inte rulla i väg”, förebrådde Milla och tänkte just springa till bollen och snappa åt sig den. Då hände det två saker nästan samtidigt: Först grep någon tag i Millas axel. Två sekunder efter det körde en stor lastbil precis framför den förskrämda flickan. Milla trattade rädd på ändan och började gråta. ”Vilken dum flicka! Man får aldrig, aldrig, ALDRIG springa rakt ut i gatan. Inte ens efter bollen. Tänk på vad kunde ha hänt om du stod på gatan när lastbilen körde förbi”, förebrådde Pekka lilla Milla.
Pojken hade också själv blivit skrämd till döds när han hade sett lilla Milla springa efter bollen direkt mot gatan när långtrådaren närmade sig. Pojken hade gjort sitt nya snabbhetsrekord när han hade sprungit efter den lilla flickan. ”Gråt inte nu, bilen har redan åkt i väg”, sade Pekka och tittade rådlöst på den lilla flickan som grät på marken. ”Vi ska se vad hände med bollen.” Pekka tog Millas hand. Flickan torkade sina tårar. Tillsammans tittade de åt båda hållen om det syntes bilar och gick sedan över gatan. De hittade bollen i diket på andra sidan gatan. Den var hel men väldigt gyttjig. ”Jag lovar att jag aldrig ska springa ut i gatan”, sade Milla och höll den gyttjiga bollen i sin famn.

Kirjoittanut Päivi Honkakoski


Kysymyksiä


Tehtävä