<
A
A
En nalle utan namn

Det var en gång en nalle som inte hade ett namn. Nallen var sorgsen eftersom den skulle ha velat ha ett namn. Den var en väldigt ensam liten nalle. Nallen bestämde sig att hitta ett namn åt sig själv. Var kan man hitta namn? Nallen visste inte men bestämde sig att söka tills han hittade ett namn. Den började resan. Nallen träffade en docka. ”Vad heter du”, frågade nallen dockan. ”Jag heter Maija”, svarade den. ”Jag har inget namn”, berättade nallen. ”Skulle du inte råka ha ett namn för mig också?” Men dockan hade inga andra namn förutom sitt eget. Nallen fortsatte sin resa. Den träffade en hund som viftade svansen och sniffade på nallen. Hunden var svartvit och den hade vänliga ögon. ”Vad heter du”, frågade nallen hunden. ”Jag heter Laikku”, svarade hunden. ”Jag har inget namn”, sade nallen. ”Skulle du inte råka ha ett namn för mig också?” Men hunden hade inga andra namn förutom sitt eget. ”Jag har bara ett namn”, sade hunden ledsen. ”Om jag hade haft flera namn skulle jag ha kunnat ge dig ett”. Nallen fortsatte sin resa.
Nallen träffade en vuxen människa. Människan gick snabbt längs gatan med en portfölj i handen. ”Vad heter du”, frågade nallen. ”Jag heter Kaarle Hermanni Virtanen”, svarade människan. ”Tre namn”, tänkte nallen, ” Kaarle Hermanni Virtanen. Vad bra. Kanske har han ett namn för mig också. Kanske kunde jag få ett av de tre.” ”Har du kanske ett namn för mig också”, frågade nallen hoppfullt. ”Nej, det har jag inte och dessutom har jag brottom”, snäste människan och skyndade i väg. ”Orättvist!”, tänkte nallen. Några har tre namn och den hade inga. Nallen fortsatte sorgsen sin resa. Alla andra hade ett namn. Nalle skulle också velat ha ett eget namn. ”Jag undrar var man kan hitta namn” sade nallen åt sig själv. ”Kanske kan man köpa dem i en affär.” Nallen gick in i en affär och frågade: ”Kunde jag få mig ett namn?” Försäljaren tittade förvånad på nallen. ”Man kan inte köpa namn här. Här köper man varor”, förklarade han. ”Jag vill inte köpa varor, jag vill ha ett namn”, sade nallen och gick deprimerad ut. Nallen vandrade sorgsen vidare. Det var bedrövligt att vara utan namn.
Nallen träffade ett litet barn. ”Vad heter du”, frågade nallen barnet. ”Jag heter Tuukka”, svarade det. ”Skulle du inte råka ha ett namn för mig också”, frågade nallen. ”Har du inte ett namn”, undrade Tuukka. ”Nej”, sade nallen ledsen. ”Men jag skulle vilja ha ett eget namn.” ”Jag kan ge dig ett namn”, lovade barnet och tittade på nallen med huvudet lutat åt sidan. ”Jag ska kalla dig Arttu”, förkunnade han då. ”Arttu”, upprepade nallen glatt. ”Jag har äntligen ett eget namn!” Nalle hoppade lyckligt omkring och ropade: ”Jag heter Arttu! Jag heter Arttu! Jag heter Arttu!” Nallen tackade Tuukka och var lycklig när har gick hem. Den var inte längre en nalle utan namn. Nu hette den Arttu. Nallen var lycklig för den hade äntligen fått ett eget namn!

Kirjoittanut Päivi Honkakoski


Kysymyksiä


Tehtävä