<
A
A
Gurktjuvar från rymden

Simo satt vid frukostbordet och mumsade på rostat bröd. Mamma ställde en tallrik fylld med gurkskivor på bordet och gick sedan till köket för att diska. ”Där är resten av gurkan. Ät inte allt så att Silja får också lite”, ropade mamma från köket. ”Jo jo”, lovade Simo och staplade några gurkskivor på sitt bröd. Lillasystern kom alltid för sent till frukost. Gurka var Siljas favorit. Simo tog en klunk mjölk och tittade ut genom fönstret. Morgonen var solig och mamma hade öppnat vädringsfönstret. Då hände det något konstigt. Ett litet flygande tefat flög in genom fönstret. Det var ungefär lika stor som pappas hatt, slät och silverfärgat. Simo tittade förtrollad på det flygande tefatet när det flög långsamt ovanför bordet. Sedan stannade föremålet och svävade ovanför gurktallriken. En lucka öppnades i botten av fartyget. En stark ljusstråle riktades mot gurkskivorna. Sedan började gurkskivorna långsamt sväva uppåt och försvann inne i det flygande tefatet. Luckan stängdes med en smäll och fartyget styrdes mot fönstret. Simo öppnade munnen för att ropa någonting men stängde den genast. Vad kunde han säga? Mamma, ett flygande tefat stal gurkskivorna? Ingen skulle tro det!
Simo fattade ett snabbt beslut och sprang mot fönstret. Pojken kravlade sig ut genom fönstret efter det flygande tefatet och ropade: ”Stanna! Ge tillbaka gurkskivorna!”. Till hans förvåning stannade fartyget faktiskt och vände tillbaka. För en liten stund hördes det metalliskt knaster och sedan ett ljud från fartygets högtalare: ”Varför?” ”För att min lillasyster Silja också kan få några gurkskivor”, förklarade Simo. Det flygande tefatet svävade tvekande i luften. ”Varför tog ni just gurkskivorna”, kom Simo på att fråga. ”Det fanns för lite gurkskivor. Ni skulle ha tagit bröd eller ost, dem hade vi massor av.” Högtalarna knastrade igen och en röst sade: ”Grönt. Vi ska ta något grönt med oss från varje planet”. Simo tittade runt omkring sig. Gräset var grönt. Blad var gröna. Maskrossjälkar var gröna. ”Det finns ju grönt överallt härute. Varför måste ni komma in och stjäla gurkskivorna?”, undrade pojken. ”Härute är allt grönt fast i någonting”, svarades det från det flygande tefatet. Sedan flög fartyget lite högre och riktade en ljusstråle mot blad på den närmaste björk för att bevisa det. Alla blad vände sig till ljuset, som om fartyget var en dammsugare, men de förblev fasta i kvistar. ”Om jag rev av några blad för er, gröna blad, så kunde jag få gurkskivorna tillbaka”, föreslog Simo. Det flygande tefat surrade och pep en liten stund och Simo var rädd för att fartyget skulle flyga i väg med gurkskivorna. Sedan knakade högtalaren och det hördes: ”Det passar.”
Simo sträckte sig mot de lägsta björkkvistarna och rev av en bunt av gröna blad. Det lilla fartyget svävade bredvid Simo och granskade honom. Sedan öppnades bottenluckan igen och ljusstrålen riktades mot bladen. Bladen svävade långsamt in i fartyget och luckan stängdes. Det flygande tefatet flög tillbaka in genom köksfönstret och Simo klättrade in efter det. Fartyget stannade ovanför den tomma gurktallriken. Luckan öppnades och gurkskivorna svävade tillbaka till tallriken. Sedan flög det flygande tefatet ut genom fönstret, ökade farten och försvann i himlen. ”Vad tittar du på här”, frågade mamma som kom tillbaka och torkade händerna. ”Har du ännu inte ätit din smörgås? Ät upp den nu, vi ska snart till förskolan.” Simo satt vid bordet och åt upp sin smörgås. Han tittade i smyg på gurktallriken. Man kunde inte märka att gurkskivorna hade varit inne i ett flygande tefat och nästan hamnat i rymden.

Kirjoittanut Päivi Honkakoski


Kysymyksiä


Tehtävä