<
A
A
Läggdags

”Rasmus och Vera! Kom in, det är läggdags”, ropade mamma i dörren. ”Jag vill inte lägga mig ännu”, sade Vera till Rasmus. ”Inte jag heller” bestämde sig lillebrodern. Barnen sprang iväg från gården till skogen. Där fnittrade de bakom träden. ”Jag skulle aldrig vilja sova”, sade Vera. Plötsligt dök en tomte upp framför dem. Den hade en blå slängkappa med huva och ett silverfärgat trollspö. Rasmus tyckte att tomten inte såg snäll ut. Han gömde sig bakom sin systers rygg och bara kikade tomten försiktigt. ”Jag hörde att ni inte vill sova”, sade tomten med en honungslen röst. ”Jag kan hjälpa till. Ni får tillsammans en önskning.” Vera och Rasmus tittade glatt på varandra. ”Vi önskar att vi aldrig…”, började Vera. Samtidigt hördes det ett rop: ”Stopp! Stopp! Vänta!”. Barnen vände sig. En liten gubbe kom raglande mot dem. Gubben var kort, hans andning var väsande och han hade stora påsar under ögonen. Det såg ut som om gubben inte hade sovit i hundra år. Gubben kom till dem och stödde sig på en käpp för att andningen skulle bli lugn igen. Sedan pekade han med ett darrande finger på tomten: ”Ta bort förtrollningen! Var så snäll!” ”Det som har önskats har önskats. Jag tar inte tillbaka mina förtrollningar”, sade tomten och skrattade elakt. Då vände tomten gubben sin rygg och sade åt barnen: ”Vad var det ni skulle önska?”
Vera tittade på gubben som stödde sig på käppen och frågade: ”Vad var det du önskade?” Gubben satte sig ner och snyftade: ”Jag stötte på samma tomte när jag var ung och önskade att jag aldrig behövde sova! Efter det har jag inte sovit alls. Flera år har jag letat efter tomten för att den ska ta tillbaka sin förtrollning.” ”Varför är det så hemskt om man inte sover.”, undrade Vera. ”Hemskt? Allt är hemskt!” skrek gubben. ”Jag är trött hela tiden men jag kan inte sova. Jag har inte vuxit upp eftersom man behöver sömn för att växa. Jag är konstant sjuk eftersom det behövs sömn att kämpa mot sjukdomar. Jag är trött, trött, trött.” Vera tittade på den hopsjukna gubben och trötta påsar under hans ögon. Då vände hon sig till tomten, pekade på den snyftande gubben och sade: ”Det här är vår önskning: Ta tillbaka din förtrollning över honom och låt honom sova igen!”
Tomten såg misslynt ut men svängde sitt trollspö över gubben, mumlade ett par magiska ord och försvann. ”Tack, tack”, tackade gubben med tårar i ögonen. ”Nu ska jag gå hem och sova.” ”Det ska vi också göra”, sade barnen och gick mot hem. Mamma står arg i dörren och väntar. ”Nu är det läggdags”, sade mamma. ”Vi vet, vi ska genast gå oh lägga oss”, sade Vera. ”Jag vill bli stor”, sade Rasmus. ”Och jag vill inte ha påsar under ögonen”, sade Vera. Mamma blev förvånad stående i dörröppningen när barnen marscherade direkt till sovrummet utan att protestera.

Kirjoittanut Päivi Honkakoski


Kysymyksiä


Tehtävä